ひじき Hijiki

Hijiki är en sorts alg som normalt säljs torkad. Hijiki i sig är tydligen 50-100 cm lång och från huvudsjälk kommer blad och kvist, men hijiki som man ser på affärer är oftast kort, svart och torkad. För att tillaga hijiki läggs den först i vatten, därefter fräsar man med olja tillsammans med t.ex. aburaage och morot och häller på dashi och sjuder. Här visas hur man gör.

i

Hijiki innehåller mycket kalcium, fibrer och järn och är i sig nyttigt. Tyvärr verkar testresultat ha visat på ökade oorganiska arsenikhalter i hijiki, som är betydligt högre än i andra typer av alger. Vissa statliga livsmedelsmyndigheter har därför avrått konsumenter från stor konsumtion av hijiki. Det sägs dock också att om man inte äter hijiki varje dag så är det inte farligt.

ぬた Nuta

Nuta är en sorts "side dish" som är blandad med sumiso eller karashi-sumiso. Oftast används kokt piplök eller salladslök och t.ex. bläckfisk, tonfisk, musslor eller wakame (alg).

i

Sumiso görs av su (risvinäger), miso och socker (eventuellt sake, mirin, ägggula). Karashi-sumiso görs av samma ingredienser men innehåller också karashi (senap). Såsen och ingredienserna blandas precis innan man serverar.

そぼろご飯 Soboro gohan

Soboro görs genom att steka och sjuda köttfärs (oftast av fläsk eller kyckling), räkor, fisk eller ägg, tills de blir små och vätskan är borta. Köttfärsen kryddas med soja, socker, mirin, sake medan räkor, fisk och ägg oftast kryddas med salt i stället för soja.

Till soboro gohan används köttfärs eller räkor eller fisk och ägg och socker ärtor eller grönärtor och det kallas också sanshoku gohan ("trikolor"-ris). Eftersom det är gott även om soboro gohan blir kallt är det populärt som matlåda också.

Jag använde blandfärs men här visas hur man tillagar med kycklingfärs. Det är lätt att få tag på ingredienser så prova!

八ツ橋 Yatsuhashi

Yatsuhashi är en japansk konfekt från Kyoto. Den finns dels i en hård variant med kexliknande konsistens, dels i en mjuk variant som visas här på bilderna. Traditionellt görs den mjuka varianten av ris, socker och kanel och innehåller an. På bilden ovan visas närmast yatsuhashi med kanel. Bakom visas yatsuhashi med macha te.

Otabe och Shogoin är kända tillverkare av yatsuhashi. Förpackningen ovan och bilderna nedan visar yatsuhashi från Shogoin med sesamfrösmak.

s

s

糠漬け Nukazuke

Nukazuke är japanska pickles. Nuka betyder riskli. Lämpliga grönsaker är bl.a. gurka, kål, rädisor, morötter, aubergine. För att göra nukazuke läggs grönsakerna i nukadoko (risklisäng) som görs av rostat riskli, salt och vatten som kokats och svalnat, konbu, samt ofta t.ex. torkade chilifrukter och ibland äggskal. Första månaderna är nukadoko ganska smaklöst men genom jäsning sprids lactobacillus som sedan ger grönsakerna god smak. Nukazuke blir färdig efter att grönsakerna lagts i nukadoko i 5-8 timmar, på sommaren. På vintern tar det nästan en dag. När nukazuke är färdig ska man ta bort dem från nukadoko och skölja och servera skivat.

Nukadoko förvaras traditionellt i lerkruka eller plastburkar och det är mycket viktigt att det rörs för hand varje dag, så att det inte blir ruttet. Om man förbereder nukadoko på traditionellt sätt tar det lång tid tills man får bra nukadoko. Dessutom doftar det lite speciellt och därför är det inte alla som gör nukazuke hemma. Man kan köpa många olika sorts nukazuke på affärer. När jag var liten fanns det lerkruka hemma och jag tyckte om nukadoko så jag rörde gärna det för hand. Nukadoko skall ha en viss doft och får inte börja lukta illa. Börjar det göra det får man inte använda det.

Jag hade aldrig gjort det själv, men eftersom jag häromdagen hittade rostade riskli provade jag. Jag förvarar nukadoko i en liten plastburk i kylskåpet. Det ger än så länge inte så mycket smak.